NYHETSARKIVET
19 jun 2008 07:46
IP-Only talar ut om förvärvsplanerna, börsen och bolagets värdering
Trots att IP-Onlys ledarduo Svante Jurnell och Fredrik Jansson var med och satte fart på svenskt Internet i mitten av 90-talet så har de hållit sig i skymundan från strålkastarljuset där Jonas Birgersson och andra har fått sina kändisminuter. Efter starten av, och steget ut från, Utfors har Jurnell och Jansson istället sakta men säkert byggt upp en verksamhet med fokus på snabba och säkra bredbandsförbindelser i ett eget fibernät. I en intervju med Telekomnyheterna berättar IP-Onlys vd Svante Jurnell om historien bakom IP-Only och om framtidsplanerna med börsnotering och den tillväxt som nu har exploderat för bolaget.
Svante Jurnell och Fredrik Janssons insteg i Internet- och operatörsvärlden skedde i Uppsala 1995. Genom att låta teknologistudenter vara helpdesk för Internetuppkoppling på universitet, i bolaget Uthgård Datakommunikation. Kunde kåren dra in extra pengar till det nya kårhus som Svante och Fredrik varit med och byggt. Bolagsnamnet kom från namnet på det nybyggda kårhuset Uthgård, där UTH kom från förkortningen för Uppsala Tekniska Högskola. Efter att bolaget hade fallit offer för studentpolitik köpte Svante Jurnell och Fredrik Jansson ut bolaget från den stiftelse som hittills hade drivit verksamheten. I samband med det byttes bolagsnamnet till Utfors.
När modempoolen på universitetet behövde uppgraderas tillfrågades Utfors att hjälpa till med att hitta en så billig lösning som möjligt. Genom att via radiolänk koppla ihop universitetets modempool med Telenordias nod som fanns nere vid järnvägsstationen i Uppsala tog Utfors sitt första steg mot operatör med egen infrastruktur.
Det här var hösten 1996, då vi anlitade en entreprenör att gräva ner fiber till Uppsalas kommunhus, där vi på rekordtid hade fått tillstånd för en radiolänk på taket av huset. Lösningen sålde vi till universitetet för en fast kostnad och en kickback per trafikminut, från Telenordia. Denna investering, med ett avtal som löpte över tre, år gav oss payback på bara tre till fyra månader, säger Svante Jurnell till Telekomnyheterna.
Det gjorde att man i Utfors insåg att det på infrastrukturnivå i Sverige inte rådde någon konkurrens.
- Så fort man började gräva en kabel eller sätta upp en microlänk så var marginalerna hur bra som helst, berättar Svante Jurnell.
Utfors nästa steg var att undersöka om det gick att göra fler liknande affärer i Uppsala, med radiolänkar till olika kunder.
- När tanken då kom att vi skulle kunna bygga ett större eget nät så var vi från början inne på att skapa ett rikstäckande nät med radiolänk. Ganska snabbt kom vi dock fram till att det inte var någon bra idé och började istället titta på en egen fiberinfrastruktur, säger Svante Jurnell.
Efter att ha undersökt hur mycket det kostade att dra egen fiber insåg man att det skulle räcka med väldigt få kunder för att få ekonomi i en egen utbyggnad. Från början var planen att bara gräva fiber på några korta sträckor mellan ett fåtal olika städer, men så småningom insåg man att det fanns större fördelar med ett större nät. Parallellt med arbetet att få nätbygget finansierat byggde Utfors även upp en teleoperatör med telefonikunder och kunder för uppringt Internet.
- Vi var faktiskt först i Sverige att lansera lokalpris för telefoni i hela Sverige under 1998. Som mest hade vi 300 000 kunder. Det absurda var att vi från början inte ens tänkt oss att Utfors skulle bli ett stort företag. Det vara bara tänkt som en verksamhet för att hjälpa studenterna att få tillgång till Internet och att få kårhusbygget att gå ihop, säger Svante Jurnell.
Våren 1999 lämnade grundarna Svante Jurnell och Fredrik Jansson Utfors. Efter att ha tagit in pengar till bolaget via nyemissioner hade de helt plötsligt tappat makten i bolaget och valde då att lämna företaget.
- Då startade vi IP-Only istället, och tanken där var inte att skaffa någon egen infrastruktur. Däremot hade vi lärt oss mycket om hur man bygger en Internetoperatör, och en av de lärdomar som vi hade då, men som inte gäller på samma sätt nu, var att ha många viktiga innehållsleverantörer i nätet för att få mycket trafik. Vår målsättning var att vara en liten aktör med bra koll på trafikflödena och vilken kapacitet vi kunde garantera till olika destinationer i världen. För att nå dit behövde vi bra avtal med många olika leverantörer och ett sätt för att få det var att ha många intressanta leverantörer i det egna nätet, förklarar Svante Jurnell.
För att locka in intressanta nätkunder så inledde IP-Only med co-location i egna datorhallar sommaren 1999. Man började medvetet att bara bearbeta de stora media- och innehållsföretagen. En av de första kunderna var Aftonbladet.
Parallellt med IP-Onlys start så började Utfors bygga det fibernät som Jurnell och Jansson hade tagit fram planerna på. Nätet byggdes tillsammans med Pangea och KPNQwest som grävde ner ett respektive två egna fiberrör, i samma dike som Utfors. Förutom att man delade på kostnaden för grävningen så delades ingen annan infrastruktur av bolagen.
Sommaren 2002 gick Pangea i konkurs och köptes av Arrowhead, som ägdes av Vattenfall. Detta bolag fusionerades sedan med Song Networks, som sedermera blivit TDC i Sverige. Samma år köptes Utfors av Telenor och så kom IP-Onlys stora chans i och med att även KPNQwest gick i konkurs under 2002.
I och med att vi, trots att vi bara var 18 anställda, kunde ta över nätet snabbt, samtidigt som vi hade stora kunskaper om nätinfrastrukturen så lyckades vi få köpa loss KPNQwest-nätet för 25 miljoner kr. Det vill säga en spottstyver av de 2 miljarder kr som det hade kostat att bygga samma nät, säger Svante Jurnell.
2002 var ett speciellt år. Ericsson stod på ruinens brant och Enron och WorldCom väckte en global debatt om uppblåst ekonomi. Det fanns helt enkelt inga pengar för de som ville köpa nätet. Och i och med att nätet kostade att driva vidare, en kostnad som konkursförvaltaren var tvungen att ta, så lyckades vi förvärva det i och med att vi kunde agera snabbt, förklarar Svante Jurnell.
Är det billiga nätet nyckeln till framgång för er?
Det ligger nära till hands att tro att vår framgång har kommit genom att vi fick köpa det här nätet väldigt billigt. Och det är naturligtvis en del av förklaringen, men den viktigaste delen av förklaringen till vår framgång är det faktum att vi var ett litet företag utan något arv, som kunde börja med ett rejält och fint fibernät. Därmed har vi inte behövt ta hänsyn till gammal teknik med gamla tjänster eller en gammal organisation.
Trots ett stort och fint nät så har ni växt väldigt blygsamt. 2006 omsatte hela koncernen bara 134 miljoner kr. Det är inte mycket för en telekomkoncern som har funnits sedan 1999 och som äger ett stort eget fibernät.
Det är väldigt lätt att skaffa sig många kunder om man inte bryr sig om marginaler. För oss har det varit väldigt viktigt att bygga vidare på det som är våra styrkor, det vill säga fibernätet. I princip är det så att för varje kund vi tar, så rullar vi fram en traktor och gräver ner egen fiber i marken och det ger oss väldigt bra marginaler och väldigt stor säkerhet, framtidssäkerhet och oberoende. Men det finns också en gräns för hur snabbt vi kan växa då.
- Men nu har vi fått upp farten på tillväxten och förra året omsatte vi 250 miljoner kr och räknar med 400500 miljoner kr i år.
Men årets omsättning kommer väl att påverkas en hel del av Dataphone-förvärvet?
Vi räknar med att Dataphone-förvärvet kommer att stå för ungefär 20 procent av vår omsättning i år.
Hur mycket mer fiber behöver ni bygga?
- Det som saknas är allt som oftast de sista hundra metrarna till kunden, och det är dessa som kostar mest. Antingen för att det saknas fiber eller för att det inte finns någon konkurrens. För ett företag som ska knyta samman sina kontor i, låt säga Stockholm och Köpenhamn, så är det de sista 500 meterna som kostar, och det är ju också där som konkurrensen saknas. I dag är det billigare att köpa en anslutning med en viss hastighet mellan Stockholm och New York än vad det är att köpa anslutningen mellan Stockholm och vilken mellansvensk stad som helst.
- Förutom det lokala fiberbyggandet så drar vi även till helt nya landsändar och orter. Inte på ren spekulation, utan för att vi har befintliga kunder som efterfrågar fiberanslutningen. Ofta har vi även andra operatörer med oss i dessa fiberdragningar. Till exempel håller vi för närvarande på att dra vår andra sjökabel till Finland. Den nya kabeln går via Tallinn i Estland och är helt privatfinansierad. Flera stora internationella operatörer är våra första kunder på den sträckan och väl på plats i ett nytt land så är det de största företagen som motiverar dragningen. Nyligen grävde vi oss genom centrala Borlänge för att ansluta SSAB med ny fiber. I Malmö gör vi stora grävningar för att ansluta Handelsbanken med mer fiber, så det är större företag som motiverar nätbyggnaden, men när jobbet väl är gjort så är marginalinvesteringen för att ansluta ytterligare en kund efter vägen lägre.
Vad räknar du med för payback-tid på en normal fiberdragning?
Det är en företagshemlighet som jag inte vill uttala mig om. Men man behöver man behöver inte vara särskilt långsiktig för att bygga fiberinfrastruktur under förutsättning att man kan bygga billigt.
Ni har gjort ett antal nyemissioner genom åren. Vad har ni använt de pengarna till?
- I början, till exempel när Shamil Chandaria gick in med 70 miljoner kr i bolaget 2004, så behövdes pengarna för att täcka upp eftersom vi ännu inte var kassaflödespositiva. Vi behövde dessutom bygga vår organisation då. Nu har vi ju tre lönsamma år bakom oss, så nu behöver vi inga pengar för att driva bolaget. Nu handlar det snarare om att flytta bolaget framåt genom ytterligare fiberutbyggnad, som visserligen är finansierat genom lån i dag. Och det är också för att finansiera förvärv. Det är ingenting som har varit aktuellt för oss tidigare, men nu har spelplanen ändrats.
Är det fiber eller kunder som ni främst vill förvärva?
Det är både och, men med det stora förvärv som vi gjorde i början av året, när vi köpte Dataphone, så var det ju kunderna vi ville åt. Deras kunder och vårt nät passade väldigt bra ihop. Men de förvärv som vi ser som mest aktuella är att komplettera vår fiberinfrastruktur med de lokala nät som blir till salu.
Det måste vara ganska svårt eftersom kvaliteten skiljer sig mycket åt mellan de lokala stadsnäten?
Ja, men fiber är fiber. Utrustningen bryr vi oss egentligen inte om.
Ni har planer på en börsnotering hur ligger dessa planer till?
I en tidigare intervju har jag sagt att det inte är aktuellt med en notering förrän vi har en värdering på uppemot ett par miljarder kr. Vår plan är att vi internt ska vara förberedda för att inleda en noteringsprocess vid årsskiftet. Beroende på hur det ser ut då så får vi se hur vi bestämmer oss för att gå vidare.
Vad bedömer du att IP-Only är värderat till i dag?
Den nyemission som vi nyligen gjorde gav bolaget ett värde på ungefär en miljard kr.
Vad är det som är värdegrundande i bolaget?
- Det är klart att det finns ett viktigt strategiskt värde i fibernätet. Även om det hade varit tomt så hade det utgjort en tillgång. Vi tror att värdet i själva nätet blir högre och högre allteftersom det kommer att bli svårare för andra operatörer att klara sig utan motsvarande nät. Samtidigt är det ju så att det som vi värderas på när vi talar med finansiärer är ju ingenting än vår faktiska försäljning. Det som gör att vi ökar i värde nu är att vi är väldigt duktiga på att dra in kunder.
Ni har haft ett ganska dåligt rykte i Sverige. Vad beror det på?
- Vi har ett väldigt bra rykte bland våra kunder och ett dåligt bland våra konkurrenter. De flesta konkurrenter har under en lång tid förutsett vår snabba död men jag har själv aldrig riktigt förstått det.
En sak som nämndes bland era konkurrenter är att ni har hållit väldigt låga priser.
Tack vare våra speciella förutsättningar där vi inte behöver ta hänsyn till gammal teknik. Vi struntade i STH och vi struntade till och med i ip-vpn och mpls. Vår strategi var att i stället leverera ethernet över våglängder. För ungefär samma kostnad som du i dag köper två eller fyra megabit vpn över onödigt intelligenta och därmed onödigt dyra routrar. Allt folk vill ha är en 50 mil lång förlängningssladd ner till Göteborg, och att den ska vara lika korkad som en vanlig sladd. Då är det väldigt dumt att låta trafiken gå över onödigt dyra och onödigt dyra prylar. Därför bestämde vi oss för att sära på Internet och ren ethernet direkt över våglängden, som gör det onödigt med ip-vpn. Våra enkla ethernetprylar kostar då ungefär en femtondel av vad de här dyra ip-vpn och mpls-routrarna kostar i de andras nät.
Därmed kunde vi erbjuda 100 Mbit/s ren ethernet, som var det kunderna ville ha, direkt över egen fiber, där våra konkurrenter slogs med kopparbaserad 2, 4 eller 8 Mbit/s. Inte nog med att vi kunde erbjuda mer bandbredd för pengarna, med vår lösning kunde kunderna dessutom börja spara pengar genom att centralisera servrar och låta någon sitta i Oslo och jobba mot en server som står i Växjö på samma sätt som om den stod i källaren.
- Det här är såklart ingenting som ingen annan känner till. Det vet även våra konkurrenter, men det är fråga om teknik och organisation. För många operatörer är det mycket politik med i spelet att fasa ut de gamla kopparbaserade tjänsterna, något som vi inte lider av.
Hur stor del av Dataphone hamnade i IP-Only, och hur stor del hamnade i Blixtvik?
Vi fick ungefär hälften vardera omsättningsmässigt, men den stora massan kunder gick till Blixtvik som ju arbetar mot mindre kunder än vi gör.
Hur ser släktskapet med Blixtvik ut?
Bolaget har delvis samma ägare som IP-Only, men företagen är inte besläktade på något annat sätt. Bakgrunden till Blixtviks verksamhet var att vi insåg att det fanns en del kunder att få genom att dra in fiber även till de fastigheter och hyreshus som vi passerade när vi drog den vanliga fibern. Därmed började vi sälja även till privatkunder. Men vi insåg att vi ville särskilja den verksamheten från IP-Onlys, och så ville inte alla aktieägare i IP-Only vara med och äga Blixtvik, därmed startades det bolaget av de i IP-Only som ville vara med på satsningen. I samband med Dataphone-affären har Blixtvik visat sig vara en ypperlig partner eftersom bolaget då kunde ta hand om de småkunder som inte passade in i IP-Only. En lösning som kunde ha varit svår att få ihop annars.
Hur ser framtiden ut?
Vi fortsätter att bygga vidare på det vi har. Personellt flyttar vi hela tiden flaskhalsarna, först låg problemen i finansiering, sedan hamnade de i säljet. Nu är vi inne i en fas där vi säljer väldigt mycket och måste av det skälet anställa fler inom alla leveransfunktioner vilket vi nu håller på med. Nu är vi 160 anställda vilket nästan är en dubblering på ett år.
- Nyligen öppnade vi ett försäljningskontor i Malmö och under hösten öppnar vi ett nytt kontor i Göteborg där vi redan har verksamhet. Vi kommer även att växa vidare i Finland. Vi lägger just nu ut vår andra egna sjökabel till Helsingfors då vi även passar på att ta vägen via Tallinn.
Fakta om IP-Only
Ordförande: Mathias Ackermand
Styrelse: Jonas Bratt, Johan Ek, Fredrik Jansson och Svante Jurnell
Vd: Svante Jurnell
Omsättning: Cirka 250 miljoner kr 2007
Telekomnyheterna Analys nr 7/2008
Svante Jurnell och Fredrik Janssons insteg i Internet- och operatörsvärlden skedde i Uppsala 1995. Genom att låta teknologistudenter vara helpdesk för Internetuppkoppling på universitet, i bolaget Uthgård Datakommunikation. Kunde kåren dra in extra pengar till det nya kårhus som Svante och Fredrik varit med och byggt. Bolagsnamnet kom från namnet på det nybyggda kårhuset Uthgård, där UTH kom från förkortningen för Uppsala Tekniska Högskola. Efter att bolaget hade fallit offer för studentpolitik köpte Svante Jurnell och Fredrik Jansson ut bolaget från den stiftelse som hittills hade drivit verksamheten. I samband med det byttes bolagsnamnet till Utfors.
När modempoolen på universitetet behövde uppgraderas tillfrågades Utfors att hjälpa till med att hitta en så billig lösning som möjligt. Genom att via radiolänk koppla ihop universitetets modempool med Telenordias nod som fanns nere vid järnvägsstationen i Uppsala tog Utfors sitt första steg mot operatör med egen infrastruktur.
Det här var hösten 1996, då vi anlitade en entreprenör att gräva ner fiber till Uppsalas kommunhus, där vi på rekordtid hade fått tillstånd för en radiolänk på taket av huset. Lösningen sålde vi till universitetet för en fast kostnad och en kickback per trafikminut, från Telenordia. Denna investering, med ett avtal som löpte över tre, år gav oss payback på bara tre till fyra månader, säger Svante Jurnell till Telekomnyheterna.
Det gjorde att man i Utfors insåg att det på infrastrukturnivå i Sverige inte rådde någon konkurrens.
- Så fort man började gräva en kabel eller sätta upp en microlänk så var marginalerna hur bra som helst, berättar Svante Jurnell.
Utfors nästa steg var att undersöka om det gick att göra fler liknande affärer i Uppsala, med radiolänkar till olika kunder.
- När tanken då kom att vi skulle kunna bygga ett större eget nät så var vi från början inne på att skapa ett rikstäckande nät med radiolänk. Ganska snabbt kom vi dock fram till att det inte var någon bra idé och började istället titta på en egen fiberinfrastruktur, säger Svante Jurnell.
Efter att ha undersökt hur mycket det kostade att dra egen fiber insåg man att det skulle räcka med väldigt få kunder för att få ekonomi i en egen utbyggnad. Från början var planen att bara gräva fiber på några korta sträckor mellan ett fåtal olika städer, men så småningom insåg man att det fanns större fördelar med ett större nät. Parallellt med arbetet att få nätbygget finansierat byggde Utfors även upp en teleoperatör med telefonikunder och kunder för uppringt Internet.
- Vi var faktiskt först i Sverige att lansera lokalpris för telefoni i hela Sverige under 1998. Som mest hade vi 300 000 kunder. Det absurda var att vi från början inte ens tänkt oss att Utfors skulle bli ett stort företag. Det vara bara tänkt som en verksamhet för att hjälpa studenterna att få tillgång till Internet och att få kårhusbygget att gå ihop, säger Svante Jurnell.
Våren 1999 lämnade grundarna Svante Jurnell och Fredrik Jansson Utfors. Efter att ha tagit in pengar till bolaget via nyemissioner hade de helt plötsligt tappat makten i bolaget och valde då att lämna företaget.
- Då startade vi IP-Only istället, och tanken där var inte att skaffa någon egen infrastruktur. Däremot hade vi lärt oss mycket om hur man bygger en Internetoperatör, och en av de lärdomar som vi hade då, men som inte gäller på samma sätt nu, var att ha många viktiga innehållsleverantörer i nätet för att få mycket trafik. Vår målsättning var att vara en liten aktör med bra koll på trafikflödena och vilken kapacitet vi kunde garantera till olika destinationer i världen. För att nå dit behövde vi bra avtal med många olika leverantörer och ett sätt för att få det var att ha många intressanta leverantörer i det egna nätet, förklarar Svante Jurnell.
För att locka in intressanta nätkunder så inledde IP-Only med co-location i egna datorhallar sommaren 1999. Man började medvetet att bara bearbeta de stora media- och innehållsföretagen. En av de första kunderna var Aftonbladet.
Parallellt med IP-Onlys start så började Utfors bygga det fibernät som Jurnell och Jansson hade tagit fram planerna på. Nätet byggdes tillsammans med Pangea och KPNQwest som grävde ner ett respektive två egna fiberrör, i samma dike som Utfors. Förutom att man delade på kostnaden för grävningen så delades ingen annan infrastruktur av bolagen.
Sommaren 2002 gick Pangea i konkurs och köptes av Arrowhead, som ägdes av Vattenfall. Detta bolag fusionerades sedan med Song Networks, som sedermera blivit TDC i Sverige. Samma år köptes Utfors av Telenor och så kom IP-Onlys stora chans i och med att även KPNQwest gick i konkurs under 2002.
I och med att vi, trots att vi bara var 18 anställda, kunde ta över nätet snabbt, samtidigt som vi hade stora kunskaper om nätinfrastrukturen så lyckades vi få köpa loss KPNQwest-nätet för 25 miljoner kr. Det vill säga en spottstyver av de 2 miljarder kr som det hade kostat att bygga samma nät, säger Svante Jurnell.
2002 var ett speciellt år. Ericsson stod på ruinens brant och Enron och WorldCom väckte en global debatt om uppblåst ekonomi. Det fanns helt enkelt inga pengar för de som ville köpa nätet. Och i och med att nätet kostade att driva vidare, en kostnad som konkursförvaltaren var tvungen att ta, så lyckades vi förvärva det i och med att vi kunde agera snabbt, förklarar Svante Jurnell.
Är det billiga nätet nyckeln till framgång för er?
Det ligger nära till hands att tro att vår framgång har kommit genom att vi fick köpa det här nätet väldigt billigt. Och det är naturligtvis en del av förklaringen, men den viktigaste delen av förklaringen till vår framgång är det faktum att vi var ett litet företag utan något arv, som kunde börja med ett rejält och fint fibernät. Därmed har vi inte behövt ta hänsyn till gammal teknik med gamla tjänster eller en gammal organisation.
Trots ett stort och fint nät så har ni växt väldigt blygsamt. 2006 omsatte hela koncernen bara 134 miljoner kr. Det är inte mycket för en telekomkoncern som har funnits sedan 1999 och som äger ett stort eget fibernät.
Det är väldigt lätt att skaffa sig många kunder om man inte bryr sig om marginaler. För oss har det varit väldigt viktigt att bygga vidare på det som är våra styrkor, det vill säga fibernätet. I princip är det så att för varje kund vi tar, så rullar vi fram en traktor och gräver ner egen fiber i marken och det ger oss väldigt bra marginaler och väldigt stor säkerhet, framtidssäkerhet och oberoende. Men det finns också en gräns för hur snabbt vi kan växa då.
- Men nu har vi fått upp farten på tillväxten och förra året omsatte vi 250 miljoner kr och räknar med 400500 miljoner kr i år.
Men årets omsättning kommer väl att påverkas en hel del av Dataphone-förvärvet?
Vi räknar med att Dataphone-förvärvet kommer att stå för ungefär 20 procent av vår omsättning i år.
Hur mycket mer fiber behöver ni bygga?
- Det som saknas är allt som oftast de sista hundra metrarna till kunden, och det är dessa som kostar mest. Antingen för att det saknas fiber eller för att det inte finns någon konkurrens. För ett företag som ska knyta samman sina kontor i, låt säga Stockholm och Köpenhamn, så är det de sista 500 meterna som kostar, och det är ju också där som konkurrensen saknas. I dag är det billigare att köpa en anslutning med en viss hastighet mellan Stockholm och New York än vad det är att köpa anslutningen mellan Stockholm och vilken mellansvensk stad som helst.
- Förutom det lokala fiberbyggandet så drar vi även till helt nya landsändar och orter. Inte på ren spekulation, utan för att vi har befintliga kunder som efterfrågar fiberanslutningen. Ofta har vi även andra operatörer med oss i dessa fiberdragningar. Till exempel håller vi för närvarande på att dra vår andra sjökabel till Finland. Den nya kabeln går via Tallinn i Estland och är helt privatfinansierad. Flera stora internationella operatörer är våra första kunder på den sträckan och väl på plats i ett nytt land så är det de största företagen som motiverar dragningen. Nyligen grävde vi oss genom centrala Borlänge för att ansluta SSAB med ny fiber. I Malmö gör vi stora grävningar för att ansluta Handelsbanken med mer fiber, så det är större företag som motiverar nätbyggnaden, men när jobbet väl är gjort så är marginalinvesteringen för att ansluta ytterligare en kund efter vägen lägre.
Vad räknar du med för payback-tid på en normal fiberdragning?
Det är en företagshemlighet som jag inte vill uttala mig om. Men man behöver man behöver inte vara särskilt långsiktig för att bygga fiberinfrastruktur under förutsättning att man kan bygga billigt.
Ni har gjort ett antal nyemissioner genom åren. Vad har ni använt de pengarna till?
- I början, till exempel när Shamil Chandaria gick in med 70 miljoner kr i bolaget 2004, så behövdes pengarna för att täcka upp eftersom vi ännu inte var kassaflödespositiva. Vi behövde dessutom bygga vår organisation då. Nu har vi ju tre lönsamma år bakom oss, så nu behöver vi inga pengar för att driva bolaget. Nu handlar det snarare om att flytta bolaget framåt genom ytterligare fiberutbyggnad, som visserligen är finansierat genom lån i dag. Och det är också för att finansiera förvärv. Det är ingenting som har varit aktuellt för oss tidigare, men nu har spelplanen ändrats.
Är det fiber eller kunder som ni främst vill förvärva?
Det är både och, men med det stora förvärv som vi gjorde i början av året, när vi köpte Dataphone, så var det ju kunderna vi ville åt. Deras kunder och vårt nät passade väldigt bra ihop. Men de förvärv som vi ser som mest aktuella är att komplettera vår fiberinfrastruktur med de lokala nät som blir till salu.
Det måste vara ganska svårt eftersom kvaliteten skiljer sig mycket åt mellan de lokala stadsnäten?
Ja, men fiber är fiber. Utrustningen bryr vi oss egentligen inte om.
Ni har planer på en börsnotering hur ligger dessa planer till?
I en tidigare intervju har jag sagt att det inte är aktuellt med en notering förrän vi har en värdering på uppemot ett par miljarder kr. Vår plan är att vi internt ska vara förberedda för att inleda en noteringsprocess vid årsskiftet. Beroende på hur det ser ut då så får vi se hur vi bestämmer oss för att gå vidare.
Vad bedömer du att IP-Only är värderat till i dag?
Den nyemission som vi nyligen gjorde gav bolaget ett värde på ungefär en miljard kr.
Vad är det som är värdegrundande i bolaget?
- Det är klart att det finns ett viktigt strategiskt värde i fibernätet. Även om det hade varit tomt så hade det utgjort en tillgång. Vi tror att värdet i själva nätet blir högre och högre allteftersom det kommer att bli svårare för andra operatörer att klara sig utan motsvarande nät. Samtidigt är det ju så att det som vi värderas på när vi talar med finansiärer är ju ingenting än vår faktiska försäljning. Det som gör att vi ökar i värde nu är att vi är väldigt duktiga på att dra in kunder.
Ni har haft ett ganska dåligt rykte i Sverige. Vad beror det på?
- Vi har ett väldigt bra rykte bland våra kunder och ett dåligt bland våra konkurrenter. De flesta konkurrenter har under en lång tid förutsett vår snabba död men jag har själv aldrig riktigt förstått det.
En sak som nämndes bland era konkurrenter är att ni har hållit väldigt låga priser.
Tack vare våra speciella förutsättningar där vi inte behöver ta hänsyn till gammal teknik. Vi struntade i STH och vi struntade till och med i ip-vpn och mpls. Vår strategi var att i stället leverera ethernet över våglängder. För ungefär samma kostnad som du i dag köper två eller fyra megabit vpn över onödigt intelligenta och därmed onödigt dyra routrar. Allt folk vill ha är en 50 mil lång förlängningssladd ner till Göteborg, och att den ska vara lika korkad som en vanlig sladd. Då är det väldigt dumt att låta trafiken gå över onödigt dyra och onödigt dyra prylar. Därför bestämde vi oss för att sära på Internet och ren ethernet direkt över våglängden, som gör det onödigt med ip-vpn. Våra enkla ethernetprylar kostar då ungefär en femtondel av vad de här dyra ip-vpn och mpls-routrarna kostar i de andras nät.
Därmed kunde vi erbjuda 100 Mbit/s ren ethernet, som var det kunderna ville ha, direkt över egen fiber, där våra konkurrenter slogs med kopparbaserad 2, 4 eller 8 Mbit/s. Inte nog med att vi kunde erbjuda mer bandbredd för pengarna, med vår lösning kunde kunderna dessutom börja spara pengar genom att centralisera servrar och låta någon sitta i Oslo och jobba mot en server som står i Växjö på samma sätt som om den stod i källaren.
- Det här är såklart ingenting som ingen annan känner till. Det vet även våra konkurrenter, men det är fråga om teknik och organisation. För många operatörer är det mycket politik med i spelet att fasa ut de gamla kopparbaserade tjänsterna, något som vi inte lider av.
Hur stor del av Dataphone hamnade i IP-Only, och hur stor del hamnade i Blixtvik?
Vi fick ungefär hälften vardera omsättningsmässigt, men den stora massan kunder gick till Blixtvik som ju arbetar mot mindre kunder än vi gör.
Hur ser släktskapet med Blixtvik ut?
Bolaget har delvis samma ägare som IP-Only, men företagen är inte besläktade på något annat sätt. Bakgrunden till Blixtviks verksamhet var att vi insåg att det fanns en del kunder att få genom att dra in fiber även till de fastigheter och hyreshus som vi passerade när vi drog den vanliga fibern. Därmed började vi sälja även till privatkunder. Men vi insåg att vi ville särskilja den verksamheten från IP-Onlys, och så ville inte alla aktieägare i IP-Only vara med och äga Blixtvik, därmed startades det bolaget av de i IP-Only som ville vara med på satsningen. I samband med Dataphone-affären har Blixtvik visat sig vara en ypperlig partner eftersom bolaget då kunde ta hand om de småkunder som inte passade in i IP-Only. En lösning som kunde ha varit svår att få ihop annars.
Hur ser framtiden ut?
Vi fortsätter att bygga vidare på det vi har. Personellt flyttar vi hela tiden flaskhalsarna, först låg problemen i finansiering, sedan hamnade de i säljet. Nu är vi inne i en fas där vi säljer väldigt mycket och måste av det skälet anställa fler inom alla leveransfunktioner vilket vi nu håller på med. Nu är vi 160 anställda vilket nästan är en dubblering på ett år.
- Nyligen öppnade vi ett försäljningskontor i Malmö och under hösten öppnar vi ett nytt kontor i Göteborg där vi redan har verksamhet. Vi kommer även att växa vidare i Finland. Vi lägger just nu ut vår andra egna sjökabel till Helsingfors då vi även passar på att ta vägen via Tallinn.
Fakta om IP-Only
Ordförande: Mathias Ackermand
Styrelse: Jonas Bratt, Johan Ek, Fredrik Jansson och Svante Jurnell
Vd: Svante Jurnell
Omsättning: Cirka 250 miljoner kr 2007
Telekomnyheterna Analys nr 7/2008
Telekomnyheterna i Sverige AB
Domgärdesvägen 1
134 69 Ingarö
info@telekomnyheterna.se
www.telekomnyheterna.se
Orgnr: 559344-5108
134 69 Ingarö
info@telekomnyheterna.se
www.telekomnyheterna.se
Orgnr: 559344-5108